Apropå ingenting...

Idag är det en sån där dag. En sån där som man helst bara vill glömma. Jag tror jag börjar bli sjuk, orkar ingenting men har massor att göra, kommit till en otrevlig (gnällig kanske?) insikt och vill helst bara åka till en stuga långt ut på obygden och bara vara.

Nu: slutklagat. Jag är egentligen lyckligt lottad på så många plan. Blev påmind om det igen nu i helgen när R var på besök. Jag är lyckligt lottad, verkligen. Tacksam. Men man får oxå klaga.

Jag ska ALDRIG mer klaga på kallt väder! Jag skriver det här så jag kan påminna mig själv sen när det blir skitkallt igen. Det ska tydligen bli grönt igen. Det är ju för fan jul snart!!! Har inte vädergudarna fattat det? Jag ska offra en snowboard-tidning som mina kära bröder gjorde på den gamla goda tiden. Då blev vädernissarna glada och gav snöööö. Be careful with what you wish for kan man säga. Jag klagade på tvådagarskylan och önskade mig varmare väder igen. Å nu fick jag det. Nästa gång ska jag önska mig varmare kläder.

inatt var jag med om något otroligt. jag drömde inte, utan det var på riktigt.