Apropå ingenting...

under hela sommaren har jag tränat 2 gånger: med manne på hans pass i juni. i övrigt har jag som max cyklat till jobbet och hem ( = 7 minuter enkel resa). jag har insett att jag måste ta tag i mig själv och sluta vara så inaktiv. så imorgon hämtar jag upp en stegräknare hos min mamma och dags att börja lunka. 10 000 steg om dagen va?

8 veckor har gått. Trodde inte att jag skulle komma fram... Men det gjorde jag. Stolt, lite klokare, en erfarenhet rikare, med en riktigt god vän och med pengar på banken kommer jag hem till Sverige igen. Det sistnämnda hade jag räknat med, det var därför jag drog. Som jag skrev förut. Distans har aldrig gjort mig illa och det stämmer fortfarande. Jag hade inte riktigt räknat med det andra jag räknat upp (förutom erfaraneheten då). Att jag skulle träffa en fantastisk vän som gjort min tid här till en så givande resa. Gjort så att jag vuxit lite mer i mig själv. Gjort mig klokare och starkare. Det är inte illa pinkat! :)

Jag har lärt mig att magkänslan is the shit. Jag ska hädanefter alltid lyssna på den. Min mage må icke vara den vackraste i världen med oh my vad den är bra på at visa vägen. Om jag bara släpper till och tillåter den göra det. Jag har levt med den i 27 år, först nu förstår vi varandra tillräckligt bra för att samarbeta mot gemensamt mål.

Jag skulle kunna skriva spaltmeter med allt som farit genom mitt huvud denna sommar, dessa 8 veckor jag valde att spendera i Bodö. Men vid närmare eftertanke så går det nog inte, och jag vill nog heller inte. Allt behöver inte komma fram, allt behöver inte blottas. Jag mår bra. Det är viktigt. Och jag har kärlek i mitt liv. Det är det viktigaste.

Norge, I'll be back. Bodö, we'll see! Tack för denna gång.

Jag spelar ett högt spel.

Scaaaary.