ett rent helvete

att gå runt med låg självkänsla är något jag inte ens skulle önska min värsta fiende. och att gå i terapi för det är ingen dans på rosor.

för att misstolka allt på fel sätt är energikrävande.
att tro att alla tycker illa om mig, eller om jag gör något fel, börjar tycka illa om mig är fruktansvärt ansträngande.

när det har gått så långt att jag tvivlar på om mina föräldrar och mina syskon tycker om mig, då har det gått jävligt långt.

ändå släpar jag mig till min psykolog varje vecka, får mina 40 minuter och energi som räcker några timmar.

jag önskar att ingen någonsin behövde uppleva det jag går i genom nu. aldrig någonsin.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0